söndag 15 augusti 2010

Känn ingen sorg för mig Göteborg.


Jens Lekman.
Kör sina hit och verkar älska att stå på den svenska scenen.
Det var ju längesen sist, bra öppning Luger.
4.

Panda Bear.
Misserabla och förstörda basgångar med konstiga ljud från munnen.
Det gör sig bättre på skiva.
1.

Beach House.
Vilken vacker skapelse. Vilket ljud.
16.30, Wu Tang spelar på Azalea men ändå är tältet överfullt.
Dagens bästa spelning är kommen och likaså helgens visar det sig i efterhand.
Tyvärr har det blivit en liten miss ffrån arrangörarna då den andra scenen hörs för mycket i dom lugna delarna. Utan Wu i bakgrunden hade BH kammat 5.
4.

Soundtrack of our Lives.

Många talar om dom som det vore gud och hans avkomma.
Robin i person har svårt att se storheten, jag letar men finner den inte.
Inte ens denna dag med stråkar och symfoni orkestern.
Denna spelning är dock genial men når inte hela vägen fram.
3.

The National.
Finns inte tillräckligt med superlativ för att förklara gruppen.
Men spelningen idag är bristfällig, början är underbar med Nationals speciella sound.
Detta tappas helt när sången skriks ut och tonerna dalar upp och ner.
2008 i tältet var deras forum och mycket bättre.
3.

Jonsi.
Dagens stämmning och glädje höjdare.
Applåder och en bas som får tältet att lyfta. Under låtar som Tornado, Zebra och Animal Arithmetic så kan man inte annat ön dansa, klappa händer och njuta. Spelar över sin tid och ger oss en spelning vi inte ska glömma.
4.

The XX.
Finns det något ord som beskriver en svarttajtklädd trio som spelar electronica rock så ge mig den.
4.

Shout out Louds.
Den dagen SOL inte kör på högvarv och fullfart med glädje, den dagen är det dags att lägga av. Att öppna vid halv 2 i dagsljus inför en tunn skara är inte lätt, men Adam lyckas sprida glädje, sorg och hopp.
3.

Mumford & Sons.
Årets hype skulle ställas inför svars.
Får chansen att spela på stora scen inför ca 8-12ooo personer gissnings vis.
Dom tackat, tar emot och leverar. Ljudet, publiken och bandet är perfrkta.
Eller saknar vi något, femman får vänta.
4.

Anna Ternheim.
Hon gör vad hon ska, inte mer eller mindre.
Berggren besöker låten Shoreline men har glömt hur man sjunger.
3.

Radio Dept.
Indierock som den ska låta. Luger hade placerat dom på den lilla scen,
vart är den frågar dom sig. Lite nervösa men sköter det fint.
Toppen hade varit att få höra Ewan, kan inte begära allt.
4.

Pavement.
Under kritik. Dom ger int epubliken något extra. Är som en dålig inspelning på skiva. Känns inte ens som deras studio album. Trist. Hade sett fram emot detta.
2.

Håkan Hellström.
Unikt, mästerligt och underbart. Håkan gör en inte besviken och framför allt inte ikväll. Han berättar hur stolt han är och det märks när han spelar hela registret från debut plattan, från Känn ingen sorg för mig Göteborg till Dom dimmiga dagarna. Han gör en 38 minuters skiva till 78 minuters konsert.
5.





1 kommentar:

stekome sa...

http://kratosellas.blogspot.com καθημερινη ενημερωση