Två steg från paradise

Håkan Hellström.

Äntligen! Staden är dubbelt så stor nu, jag kan bara hålla med. När Håkan släppte sitt debutalbum var jag enbart 11år. Inte mycket för världen och inte mycket intresse av musik fanns inte heller. Klart jag lyssnade på "Känn ingen sorg för mig Göteborg", vilken ovettig sketunge gjorde det inte? Lite senare, lite starkare ser jag Håkan på trädgårdsföreningen. Han är skön, killen i sjömanskostym, -en sådan vill jag ha mamma (en manlig förälskelse). Drömmer fortfarande om att bli sjöman och kapten för ett stort fartyg, drömmar är till för krossas.

Håkan bli mognare med åren, precis som när äpplen faller till marken för att dom är klara för ätas vill alla se dig falla Håkan. Du är mogen. Du är klar. Du är genialisk. "Två steg från paradise" är ett album, en musiksamling. Det är inte längre bara massa hitar samlade på en plastbit, det är ett konstverk, ett levnadsverk.

Jag gick och väntade på jobbet för att få lyssna på skivan, ingen blev besviken när jag bjöd mig och grannarna på första lyssningen, (Ingen bad mig sänka iallfall). Denna plattan går till historien, Håkan du är redan en legend.