På Maxi möter jag upp Johan, vi behöver inhandla mat, men vi vet inte vilken sort eller hur mycket. Svårt att överväga, men noggrant tänkande ger ett resultat av lite soppor, nudlar och ris.
Jag har förberett mig sen några dagar och vet att allt är klart för avfärd, Johan packar i sista sekunden och vi hinner iväg till tåget (hoppas man inte glömt något). Att avsluta onsdagen den 14e Juli med en semester öl känns helt rätt och värdigt.
Jackan. Vaknar någonstans mellan Örebro och ingenstans, egenligen närmare ingenstans än något annat. Vi närmar oss Boden för et byte mot Kiruna. Utanför fönstret ser jag något grönt, träd, något långt, träd, något med bark, träd. Johan är på toa, kommer tillbaka och vill nämna en "liten" detalj i sin packning, - Jackan Robin, den hänger på min krok hemma..
Passerar Polcirkeln, 90minuter till Kiruna, Eddie Vedder och Bruce tar oss dit på en våg av vackra texter. Nu Gällivare och det försvinner fler och fler vandrare, får se om det är några kvar i Kiruna eller om vi blir ensamma. Alla kankse inte ska bestiga Kebnekaise. Kiruna 25 grader och buss till Nikkalukkta.
Gått 4km från Nikka och sista samhället nu väntar vildmarken, men först blir det nudlar på årets finaste restaurang besök, precis vid en fors på en görs vår första måltid den här vandringen. 22.00 är vi framme vid CampKeb NOX där vi slår upp vårat tält. Utsikten bjuder på hela bergsmassivet och dalen vi kom ifrån. Jag ljuger om jag säger att det är myggfritt men molnfritt och sol har vi.
Fredag kl 10.00 bestämmer vi oss för att inte bestiga toppen. Det är alldeles för disigt och molnigt. Spritköket doftar ljuvligt och nu bjuds det på Tomatsoppa. Blir fotodag och utforskning.
D-Day, 17/7 2010. Solen lyser starkare än någon annan dag och det är dags för att bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaise, en vandring på 10 till 14 timmar. Klockan är 5.30 när den piper och väcker oss ur vår dvala, efter en natt med 5-10 grader. Frukost och vi vandrar iväg vid 7.27 för vara exakt.
11.00 är det paus i Kaffedalen, den blir lång för vi har en tung stigning efter. 12.30 är vi iväg igen och nu är det tuff terräng med en sluttning där man nästan skulle kunna ha stege och stenar som är vassa som brödknivar.
13.37 17/7 2010. Vi når toppen, känslan, adrenalinet och glädjen är obeskrivlig. Allt bara susar förbi och plötsligt står jag inte där längre. Vi sitter och njuter av utsikten en bit ner. Toppen var enormt smal och man får inte plats mer än ca 4-5 personer i taget. Man kan falla handlöst åt tre av fyra hållen, men vi klarar oss fint.
19.40 är vi på helt säker mark och går in i fjällstationen. Bestigningen har tagit 12 timmar och 23 minuter, då 2,5 timmars rast. Så aktiv vandring på 10 timmar.
Mygg, mygg, mygg, Johan doftar kanel och luktar mumma. Eller? Nej Tältet är ett bombnedslag av vidriga dofter. Chips och digestive en salig blandning och smulor överallt. Söndagen blir ne riktig kalas dag med regn, bullens pilsnekorv, mos och båt färd.
Närmar sig Stockholm och sammanfattar resan. En bild säger mer än 1000 ord, jag har 400 bilder.
"Vad nöden än kräver, smällt aldrig snö"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar