Recension

Joel Alme
Trädgår´n
600 i publiken.

Nervös. Inte lika nervös som i sommras. Men tro fan han var nervös. Joel rev igång spelningen starkt och tillägnade låt hit och dit. Dom som fastna var till familjen dottern och sin döda vän Isak. Kär, nervös, pappa och nykter men ändå så full. Känslorna spratt i kroppen på Joel den här kvällen och det fanns inget som kunde stoppa honom. Han hade bara en fråga eller lättare sagt ett påstående. "Det kosta 250 kronor att komma hit, jag är inte värd så mycket pengar, det är ingen av oss, men för dom pengar tog jag hit en orgel för er". Han är mycket väl medveten om vad han är värd men för oss i publiken handlar det inte om pengar ikväll utan om känslor, Alme betalar tillbaka denna summa 10 gånger om.

Okej att det är en mysspelning men jag tycker ändå att publiken kan bjuda till lite mer, som jag så ofta säger efter jag tycker att publiken inte bjudit till, det är inte bara Joel som ska leverera. Hur hade ni själv tyckt det vara att stå och spela inför en publik som inte klappar, sjunger eller dansar med till din musik. Nej! Joel skötte sig fint och det ska han ha all cred för!