WL & CP

När ni minst anar det och trodde att det var försent så livar vi upp stället med ett litet snack om White Lies och Colplays spelning på stadion i Stockholm. Litet snack om resan i allmänt kanske också kommer på tal. Eller vi tar hela resan som den kom och bakar in de "vita lögnerna" och "kalltspel".

Resan började med 1a klass tåg mot Stockholm, alla var väldigt trötta co sov mesta delen av resan, om vi inte avnjöt gratis kaffe i bistro vagnen eller besökte de lite mer nervärderade 2a klass åkarna.

Det gick rätt segt upp ändå, ca 5 timmar skulle ja tro. Även det blir segt i 1a klass.

Men väl uppe skiner solen efter många skurar på vägen, stockholm gillar oss tror jag. Vi hittar lätt till vårt hostel på skeppsbron, slänger in våra väskor och är redo att göra stan orolig, kl är deå 12.

Förmiddagen blir att sitta och äta och drick flott och gott, en fin nota!

Dags för konsert. Vi tar oss uppåt mot stadion lugnt och försiktigt fast ändå snabbt med t-banan.

White Lies entrar scenen, mäktiga. Sprakar igång med låtar som Death, To lose my life, a place to hide och farewell to fairground. Helt underbart och sjukt mäktig musik, tråkigt bara att det är i stockholm vi är och publiken står som om jag vet inte vad, det hade nog vart bättre drag på en dansbands spelning än vad publiken bjuder på här iallfall. Lite trist med tanke på att bandet verkligen bjuder till och försöker få igång publiken flera gånger med ren upptakt i basen vad är perfekt för en massiv klappning, men nej, helt tyst!

Coldplay då? kan vi ge dom en applåd. Ja, eller nej, det va ju paus musiken som alla applåderade till. Jaha nu fatta jag, musik är bättre på radio än live, eller va tycker ni? Kära nån då.

Tack nu kom Chris Martin ut på scen, life in technicolor som inträdes låt, riktigt skönt. Att senare klämma in låtar som Clocks, strawberry swing, yellow, cemetries of london och lost är helt undebart. Chris och killarna jobbar riktigt bra och får en fin stämmning på arenan.

Yellow är helt underbar med ballonger och gula ljus sken överallt, och när sen himmlen blir klar och de riktiga stjärnorna kliver fram är det underbart. Vilken kväll det utvecklas till.

Martin och hans Coldplay ramar in allt fint och stilfullt med life in technicolor II. Vilken avslutning!

White Lies får välförtjänt 6,5/10 medans Chris maxar upp kvällen till 8,5. Udda siffror men det ger en mer rättvis bild än en skala på 1-5.

Helgen i bilder...


1a klass,


glad för konsert.


enda glada på stadion, exklusive jag och abbe


white lies


coldplay