Dungen, dungen, dungen

DUNGEN
Vart: Storan
När: 30 januari
Bäst: Ett inferno till mellanspel.
Sämst: Publiken
Betyg: ++++

Startade med att komma lite sent i ren rock prestige. När dom väl drog igång gjorde dom det finemang. Med sin otroliga blandning av musik plockar dom ihop en fantastisk konsert med både instrumentalt och fin sång.

Ett urval av instrument spelas under kvällen så som, tvärflöjt, piano, ostämda basar, stränglösa gitarrer och tamburiner.

Låtar så som Familj, Panda och Du e för fin för mig höjer kvällens spelning till något mycket mer än jag förväntat mig när jag satte mig i Storans salong inför kvällens spelning.

Då en av Fiskes strängar pajjar under konserten tar bandet det lilla lungna och sätter sig på scen och spelar lite lugn musik. Improvisation är bäst! Fiske får lagat strängen men det tar inte lång tid förens den pajjar igen, han får nu in en elgitarr som han också har stora problem med.

Avslutningen blir en av dom bättre jag varit med om, då Fiske slänger elgitarren i golvet och halvspringer ut från scen ruskigt förbannad. Gustav Ejstes (leadsinger) svarar snabbt upp med att drämma sönder (flöjt eller trummpinnar) mot pianot i rena aggresioner. Trummisen får gå å plocka upp efter dom och tacka för kvällen. Gitarren ligger kvar med förstärkaren på slagen och ger ett skönt sound ifrån sig. Publiken väntar otåligt på att dom ska komma in igen med stora applåder, Fiske visar sig på scen till publikens förtjusning men han var bara där för stänga av förstärkaren. Kvällens spelning är slut, och vilken avslutning!