Jag som endast lyssnat på topp låtar som Wonderwall och Don´t Look Back in Anger hade ju inte några större förväntningar inför denna skiva. Don´t Look Back in Anger förövrigt en helt underbar låt. Sitter du på en spårvagn mitt i göteborg en grå höst dag är denna perfekt.
Förväntningarna var som sagt låga när jag tryckte på play, men redan nu har öppningslåten spelats 6 gånger och då ska det tillägas att albummet var mig tillhanda igår kväll. Låten Bag it up är en självskriven öppningslåt när man vill kalla på uppmärksamhet. Även om inte uppmärksamhet är vad Oasis behöver, de har nog så det räcker, det är bara det att senaste albumen har varit blaha enligt mig. Låten är dock ingen jag skulle stå å bara hoppa till, den känns mer som en tung handklapps, sjunga med i refrängen låt.
The Turning, är ett skeni drag. Lugn och skön fram till halva låten då den gör själ för sitt namn och gör en vändning till något helt annat och Gallagher bröderna kan rocka loss ordentligt.
Waiting for the Rapture har ett helt sjukt tungt och mystiskt intro. Tyvärr kommer de aldrig ur introt på den här låten och den maler bara på i samma tunga dimma utan att se en glimt av solen.
Fjärdelåten på skivan är ett musikstycke som inte går att hitta nått jämförelsebart under Oasis tid som jag känner till. The Shock of The Lightning är nästan vad det låter som fast det skulle vart "The Schock of The CD". Kanoners Oasis.
I'm Outta Time, är Gallagher när dem bestämt sig för att visa tjejerna vad dom kan. Och oj vad dem kan, låten är lugn och melodisk. Du sjunker sagta ner i din stol, känner dig allt mer bekväm och tillslut somnar in för att aldrig mer vakna upp.
(Get Off Your) High Horse Lady, hur tänkte de här? Nej säger jag. Börjar förstå kritikerna, för att förstå en sådan här låt måste du kännas deras 3e brossa.
Falling Down, mäktig men coldplay inspirerat. Oasis kan så mycket mer.
Är det Fatbot slim jag lyssnar på? eller kanske Kent? Nej det är ju ett intro till någon Bond film. Förra låt titeln säger själv vad som händer med låtarna. To Be Where There's Life är helt klart underkänd.
Med fyra låtar i mitten av skivan utan ett skvatt av tillstymmelse till bra musik så rycker Noel, Liam i kragen. Efter ett segt intro är en irriterande gitarr tillbaka på fältet. Når ej upp i standarden som var i början av albumet. Ain't Got Nothin', jo det har ni faktiskt. Bröderna Gallagher har haft allt!
The Nature Of Reality, är detta reality så är det dimmigt, kallt och blåsigt.
Soldier On, nu gillar jag mig. Basen gungar på i en upprepande ton. Hela låten gungar och även bröderna. Dom måste varit dragna. Men det är då dom är som bäst. Låten tynar ut och så gör också skivan.
3.5 Kottar får Dig Out Your Soul. Oasis dem kan bättre.
3 kommentarer:
håller med dg på I'm outta here, fruktansvärt bra. jag tycker dock att the turning är oskarp. falling down är riktigt riktigt grym och det är fakiskt to be where there's life också - lyssna på texten. håller med dig på high horse lady, bara skit som de har gjort för att det typ ska vara "annorlunda". de två sista spåren är riktigt tunga och behöver några genomlyssningar för att sitta, men då gör de det :D ses i sthlm säger jag bara!
Roligt att läsa, har dock inte hört skivan än, men det lär väl hända nån vacker dag det med..
Fan CH, du kan din musik det ser jag. En ganska identisk recension av vad jag själv hade gjort. ;)
Mycket bra jobbat! Tilläggas kan att Oasis nog aldrig varit populära av svenska recensenter. Exempelvis fick nya skivan 8/10 av NME, intet säga att det är rätt men det ger kanske lite perspektiv...
Mad fer it!
Skicka en kommentar