Öppnings spåret My angel rocks me back and fourth med Four Tet är helt underbart och en oslagbar låt i musikalsik form. Det kääns som du ligger på ett moln och bara glider fram över ängar och städer och kollar va dina kompisar gör. Vill du känna dig viktlös så ska du ta och lyssna på den här.
Efter att du drömt dig bort i svartvita diabilder som joel säger så kommer låten Mushaboom med Feist. När du har glidit på molnen och ser vart du vill landa kommer denna låt. Du sätter ner dina fötter å börja gå. Du går å går å går och kommunicerar med allt och alla. En fantastisk låt att ha i din Ipod när du går runt i en storstad.
Från Way Out West 2007 presenterar vi Franke. Silverbullit sägs vara göteborgs bästa band. Men enligt joel har vi här VÄRLDENS bästa göteborgsband. Den titeln tycker jag själv är extremt svår att hitta då göteborg ändå har mycket att erbjuda. Men Franke är helt klart nominerad med låten Ställs mot dig. Ta för er!
Börjar som vilken skön låt som helst. Men när du lyssnat klar känns det ungefär som han sjunger Almost Ready. Både låten och bandet Dinasour Jr borde kunna leverera mer. Nu vet jag inte hur gammalt bandet är, men det känns som ett halvfabrikat. Gitarr-onani beskriver Rauswall det me.
Daniel Johnston- The Story of an artist. Ja mer än så är det inte. Han sjunger/pratar med ett piano i bakgrunden. En lugn och skön låt fast med fel röst.
Är det Kleerup? Nepp bara introt till The Shy retirer som sedan tynas ut med en gitarr och en gudomlig röst från Aidan Moffat i Arab Strap. Om vi hade ökat låtens tempo och gett starkare bas så kunde d bli en dansgolvs dunkare.
Vet inte vad jag ska säga riktigt, känns som en dag med otrloigt många och snurriga händelser. Ja så skulle jag vilja säga att låten The purple bottom med Animal Collective låter. Har du brottom lyssna inte på den här då får du mera brottom.
Mumlar något om elektriska stolen. Och lika dödlig som den stolen är är denna låt speciell. Antingen avgudar du den eller så undrar du vad fan A silver MtZion håller på med. Jag älskar den. Och låt namnet God bless our marines, vad fick han det ifrån?
In The Aeroplane Over The Sea, vackrare än så kan det inte bli. Neutral Milk Hotel har alla rätt med denna sorts musik och framför allt denna låt. Jag börjar nästan gråta och kan drömma mig bort, låååångt bort bortom känslor och skuld. Fan vad vacker om man får säga så.
Sonic Youth gjorde en bra spelning på Way Out West 2008. Känns som man svävar fast inte på moln utan på något kallare å rispigare. Du glider över nån rysk förort och får helt fel känslor, men ändå känns låten helt rätt. Låten Teen Age riot har det som resten av Sonic youth saknar.
Wolf Parade påminner mig om ett slött Caesars. Dom försöker höras och gör det bra. Låten Dear Sons And Daughters Of Hungry Ghosts är inte så hemsk som den låter. Den är fridfull.
Ain´t no sunshine, Nepp solen lyser verkligen inte på detta band. Woven Hand har varken personen bakom rösten, basen eller gitarren. Känns som om jag faller ner i en brunn utan hål och river mig på rostiga spikar hela vägen genom mörket.
Rösten låter som en förkyld Jack Black i Tenacius D. Dom räcker verkligen inte fram till min musik smaks gräns. Om min musik smak var en dal någonstans, och var omringat av berg så hade John Frusciente med låten The days have turned away from me inte ens börjat klättra på andra sidan. Även om texten känns helt rätt så räcker det inte långt när inte något annat klaffar, det är som att tycka en tjej har söt ansikte men det första hon gör när ni träffas är att slå dig på käften, detta kan man ju inte leva med. Håll dig till chilipeppar.
Jens Lekman har höjt mig till skyarna för av sin bedårande musik. Han har verkligen hittat rätt i mig. Nästan som om han vet vem jag är. Låtarna The Opposite of Hallelujah, Friday Night At The Drive-In Bingo och Sipping On The Sweet Nectar vet han hur musik ska göras. Inte nog med att han lyckas med sin musik å röst så har han "bra" texter. Sedan är han göteborgare. Låten Pocketful of money gör mig inte besviken. Jens, han är ett geni.
That´s when the ceremony starts når inte lika långt och slår inte lika högt som The hidden cameras låt Smells like happiness som gjorde mig så glad och avslappnad. Nej till That´s when the ceremony starts men JA till the hidden cameras.
Man kunde lika gärna hängt framför morronsoffan som att lyssna på Hans Appelqvist när han sjunger God natt bremort. Jag skulle vilja säga god natt Hasse och håll dig till förskolelärare eller forskare i tjernobyl. För i min cd hylla hör du iallafall inte hemma.
Gitarren plingar så härligt att man kan inget annat än att gilla låten A tender history in rust, även om detta inte blir något jag kommer lyssna på i bussen eller liknande. Men en mörk vinter dag med en tenta dagen efter är den välkommen. Do make say think förknippar joel med harmoni, bara att instämma.
Ett stort tack till Joel Rauswall som stod för musiken och den finfina informationen och känslan ni andra tyvärr itnehar fått ta del av, även om jag bjudit på en kommentar här och där från Joel.
Han vet hur musik ska skapas
2 kommentarer:
låter som bra musik de där!
vilken genre är de på dom? är dom lugna?
värst vad du o joel är tajta då..
Skicka en kommentar