"The Boss"

Bruce!!












Nu har han gjort sin spelning i Sverige för den här gången. jag var inte där men har läst allt man kan läsa om det så här dagen efter. Och av det kan man ju få fram att man har missat något stort.
Klippte ut låt listan och satte in den här under. Man kan också se rencensens (eller va d heter) kommentar på låtarna. Men tycke rmest att han liper å gnäller över det som va dåligt istället föra att lyfta fram det som va bra. Låt någon som gillar Bruce recensera nästa gång tack!
Att bara ens kunna klanka ner på låten "The River" är ju sjukt, en låt som lätt e me bland topp 10 hur han en gör den. munspelet slår verkligen allt. Tyvärr får Bruce inte me sig låten "Waitin on a sunny day" men det går ju inte önska allt.(jag var ju ändå inte där)


LÅT FÖR LÅT
”Radio nowhere” Det börjar med en liten explosion.
”No surrender” Något forcerad, men ändå en evig sweetheart.
”Lonesome day” Gospelrocken är så kallat stabil.
”Gypsy rider” Och den episka motorcykelsagan är så kallat blek.
”Magic” Kraftlös och tanig version av den vackra domedagspsalmen.
”Reason to believe” I Globen känns den gamla och skäggiga ZZ-Top-boogien bara... gammal.
”Candy’s room” Max Weinbergs trumattacker skruvar upp intensiteten...
”She’s the one” ...men det riktigt förlösande utbrottet uteblir.
”Livin’ in the future” I USA var den en upplyftande kampsång. Här är den förvånansvärt lam.
”The promised land” I låtens sista minut börjar E Street Band äntligen att brinna...
”I’ll work for your love” ...för att sedan slockna. Inget fel på låten i sig, men Springsteens katalog innehåller ungefär 145 andra storverk som passat bättre än den här oinspirerade ”Magic”-bagatellen.
”The river” Horribelt svag. Kan vara den slappaste versionen jag hört honom göra.
”Working on the highway” Visst, alltid en lekstuga. Men låten börjar ändå kännas redo för bilskroten.
”Devil’s arcade” Gastkramande seg.
”The rising” Kan vara riktigt omtumlande. Det är den inte i kväll.
”Last to die” Ett jämntjockt larm.
”Long walk home” Bruce och E Street Band vaknar sakta ur sin slummer, mycket tack vare den tappra publiken.
”Badlands” Det är nästan irriterande att de plötsligt kan leverera en sån hisnande extaschock. Var fanns det här trycket innan?
Extranummer
”Girl’s in their summer clothes” Söt och bra 60-talspop som påminner om Beach Boys och Phil Spectors flickpop.
”Jungleland” Man tackar. Men den monumentala serenaden har varit betydligt mäktigare förut.
”Born to run” Den ultimata livebomben kan naturligtvis inte misslyckas. Trots att den rullar fram på rutin.
”Dancing in the dark” E Street Band lägger äntligen in en växel till. Helt formidabel.
”American land” Det irländska folksvänget piskar publiken gul och blå.
Julextranummer
”Santa Claus is coming to town” Konsertens verkliga raritet. En mycket välkommen julklapp.